Under g’e5rdagens avskedsmiddag fick jag h’f6ra ett av de konstigaste talen i mannaminne*. Farbrorn som s’f6kt sig till nya utmaningar jobbar i Ike Kanerva/Prince-storlekskategorin, medan mannen som h’f6ll talet l’e4tt slickar tv’e5metersgr’e4nsen. Allt b’f6rjade som vanligt med de f’f6ruts’e4gbara hyllningarna man f’e5r n’e4r man byter jobb, f’f6r att sedan – utan f’f6rvarning- utvecklas till att bli lite av ett From Dusk to Dawn-scenario. Den l’e5nga mannen sade: “Ja, det h’e4r kan ju upplevas som lite k’e4nsligt, men du ‘e4r ju en v’e4ldigt kortvuxen man och min erfarenhet av kortvuxna m’e4n ‘e4r att de l’e4tt blir aggressiva eller k’f6per dyra leksaker f’f6r att kompensera sin begr’e4nsade storlek med. Men du, k’e4ra v’e4n, ‘e4r kort men v’e4ldigt trevlig. Du ‘e4r du med din korta l’e4ngd. Du ‘e4r faktiskt den enda kortvuxna mannen jag k’e4nner som ‘e4r genuint sympatisk.” Jag var m’e5ll’f6s. F’e5r man s’e4ga s’e5? Samtidigt som det var en hyllning till dessa m’e4ns v’e4nskap och ‘f6msesidiga f’f6rtroende k’e4ndes det ‘e4nd’e5 som en faux pas. Lite som att s’e4ga: “Ja, vi vet ju alla att du ‘e4r en tjockis, men samtidigt en av de f’e5 fetton jag k’e4nner som verkligen har karakt’e4r.” eller: “Ja, det ‘e4r ju ingen hemlighet precis att du har sm’e5 br’f6st, men du ‘e4r ‘e4nd’e5 en av de f’e5 kvinnor jag k’e4nner som trots den ringa byststorleken ‘e4r attraktiv.” *’e5tminstone Peppeminne. Read more
