Ni vet de där morgnarna när man vaknar av att ett gäng knubbiga och klibbiga fingrar bänder upp ens ögonlock? Man ba: Herregud människa, klockan är sex på morgonen. Vem ÄR du egentligen? Gå och lägg dig! Fast man vet att spelet är förlorat. I går frågade Magnus vår son vem han tycker mest om. Vid svarade (naturligtvis) blixtsnabbt: Peppe. Man kunde ju tro att det här var goda nyheter, men i praktiken innebär det att jag sedan vi flyttade till Los Angeles varit den lilla divans personliga assistent. De första veckorna vägrade han all annan transport än min famn. Snygga armmuskler, men jäkligt tröttsamt i längden. Jag serverar mjölk, leker cirkustiger, hittar på sagor, bygger kojor, skalar bananer, lackar tånaglar och det är ju fint att vara älskad, men ibland känner jag mig lite utnyttjad. Jag är så Vidars bitch. Read more
