Jag springer mellan tre och fem gånger i veckan. Alltid ganska lugnt och oftast mellan fem och tio kilometer. I måndags sprang jag elva utan minsta problem, men igår orkade jag knappt sex. Konstigt det där med att man vissa dagar kan springa hur långt som helst, medan man andra gånger knappt tar sig runt kvarteret. Jag lyssnar nästan alltid på podcasts (det finns så himla bra! för tillfället lyssnar jag igenom Oförnuft och känsla), men väljer jag att spurta de sista hundra metrarna lägger jag på en låt. Jag springer alltid fortare till musik. Dagar då jag inte hinner springa längtar jag lite i smyg efter att få göra det. Och skulle jag ha läst ovanstående mening för sex, sju år sedan skulle jag ha bitschslappat mig själv ordentligt och ropat: Skärp dig kvinna! ingen LÄNGTAR efter att bli svettig, andfådd och röd i ansiktet! Men people change tydligen. Read more
