Ig’e5r, samtidigt som jag man’f6vrerar min cykel genom s’f6dra Helsingfors, ‘e4r jag tvungen att svara i min tjutande mobiltelefon. Jag f’f6r ett l’e5ngt, men ointressant samtal och m’e5ste anstr’e4nga mej till det yttersta f’f6r att l’e5ta kyligt professionell*. Precis d’e5 jag ska avsluta samtalet och l’e4gga p’e5 luren tappar jag dock fokuset f’f6r br’e5kdelen av en sekund och till min stora fasa h’f6r jag mej sj’e4lv s’e4ga: “Hej d’e5! Puss och kram!” Mina damer och herrar: Puss och kram? Vad ‘e4r jag egentligen f’f6r en m’e4nniska? Adj’f6 min egenh’e4ndigt ihopsnickrade illusion av mej sj’e4lv som Anna Wintour. Farv’e4l profesionella street cred. So long auktoritet. Puss och kram. Sen ringer telefonen en g’e5ng till. Jag:“Hall’e5?” Telefonen:“Hej! Det ‘e4r Sverige under tidigt 70-tal, vi skulle g’e4rna vilja ha v’e5rt uttryck tillbaka.” *ist’e4llet f’f6r oprofssigt uttr’e5kad. Read more
