Min svenska man bloggar som bekant på finska. Han talar ungefär lika mycket* lite finska som jag talar franska. Detta innebär att han regelbundet ber mej hjälpa honom. Speciellt svårt är verbet “att vara”. Magnus:“Jag har glömt det igen; hur säger man att vara på finska?” Jag:“Olla. Hehe.” Magnus:“Damn it! Hur svårt kan det vara att komma ihåg det!” Jag:“Minnesregel: att vara är att olla. Olla som i verbet olla. Hehehe.” *Blink, blink* Jag slutar aldrig roas av min egen infantila humor. *alltså litet. Read more
