Slitna och illaluktande landade vi i Stockholm för några timmar sedan. Jag öm i öronen efter att ha kollat på film med snäppet för tighta hörlurar (eller svullet huvud) i tio timmar i sträck. Magnus har rest som en sann Hollywoodstjärna med en luva uppdragen över huvudet och solglasögon. Vidar har alltid varit ett lätt barn att resa med (förutom en gång då han precis lärt sig gå och vi var tvungna att promenera fram och tillbaka i flygplanet med honom under de tio-elva timmar det tar att flyga mellan Helsingfors och Bangkok. Tur att man glömmer så fort) och underhöll sig bland annat med att titta på Inside out två gånger i sträck. Sen somnade han såklart precis innan vi skulle byta flyg i Köpenhamn och jag var tvungen att bära honom över hela Kastrup. Ibland känns det som om jag kommer att bära på honom ännu när han är femton. Innan vi åkte till LAX sprang jag som vanligt en tur på morgonen. Tycker att det är skönt att röra på sig innan man ska sitta stilla i ett halvt dygn, men jag får också alltid en irrationell känsla av att vi aldrig kommer att återvända till L.A. och att jag innan vi åker måste insupa allt jag kan av omgivningen. Ta in Stilla havet och bergen och människor som hälsar glatt innan allt är över. Det är samma sak varje gång vi ska flyga österut, jag får en lätt panik, men när vi sedan landar i Stockholm eller Helsingfors tycker jag också att det är ganska underbart. Dessutom är vi ju tillbaka i Los Angeles på nyårsafton. Read more
