Det jobbar ganska m’e5nga m’e4nniskor p’e5 samma arbetsplats som vi. Det inneb’e4r att det ‘e4r oundvikligt att inte st’f6ta* p’e5 samma personer under dagarnas, veckornas och m’e5nadernas g’e5ng. Man skulle kanske tro att det ligger n’e5gon sanning i myten om finlandssvenskar som hj’e4rtliga och sociala kindpussare men icke. I detta hus h’e4lsar folk helt enkelt inte p’e5 varandra. Eftersom b’e5de Karin och jag ‘e4r str’e4ngt uppfostrade har vi nu i fyra m’e5naders tid h’f6vligt sagt hej d’e5 vi m’f6tt kolleger och annat folk. Ibland har vi f’e5tt en nick till svar, andra g’e5nger en l’e4ppr’f6relse som kanske kunde indikera en svarsh’e4lsning. Ofta har vi dock blivit fullst’e4ndigt ignorerade. Just nu leker vi med tanken att n’e4sta vecka ordna en pedagogisk temadag d’e5 vi med v’e5ld trycker upp folk mot v’e4ggarna och spottskriker HEJ! med v’e5rt eget ansikte 15 millimeter fr’e5n ansiktet p’e5 den oh’e4lsande. *jag menar m’f6ta, icke ragga. Read more
