Jag tror att jag svarat på den här frågan tidigare, men eftersom bloggen går i looper kommer här ett nytt inlägg om hur man blir utgiven. Själv har jag ju haft en vansinnigt tur som blev tillfrågad av förlaget att skriva nåt. Jag tror förresten att Anna Friman som är litterär chef på Schildts & Söderströms skulle kunna ge ett bättre svar (det gjorde hon för övrigt i ett av sommarens avsnitt av Mellan raderna med Jihde och Öhman). Camilla Läckberg skrev också nyligen ett långt inlägg om hur man får sin bok publicerad (“karaktärerna är viktigare än berättelsen, skriv och skriv om samt det skadar inte att gå på skrivkurs). Mina bästa tips är att läsa och skriva jättemycket och att inte ge upp. Det är ensamt och tråkigt och motståndet till att skriva på sin text är stundvis monumentalt. Skriv om nåt du själv tycker är intressant och förakta inte den dramaturgiska kurvan. Visa hellre än förklara. Undvik klyschor. Förlagen vill helst ha nya berättelser. Låt nån du litar på testläsa, men sprid inte ut manuset för mycket.Ibland kan man inte lita på sina kompisars åsikter. Det finns en orsak till att redaktörer har en redaktörsutbildning. Ja och lycka till! Trägen vinner. En sak det inte talas om så ofta är att alla inte har råd att vara författare. Det hjälper storligen om man har en partner eller annan person som försörjer en eller om man har ett väldigt flexibelt jobb. Eller bor billigt. Få börjar sin karriär med att få stipendier eller andra priser som kan finansiera alla de där månaderna då man bara skriver och hoppas på att en dag kanske bli utgiven. Och även om man blir det är det extremt sällsynt att man likt Joakim von Anka kan bada i sina bokförsäljningspengar. Det finns ju helger och kvällar, men det är inte helt ovanligt att man är för trött i båda hjärna och kropp efter en arbetsdag för att börja en ny när man kommer hem från jobbet. Plus eventuella småbarn eller andra tidskrävande fritidsintressen. Att vara författare är ett yrke för priviligerade människor. OBS säger inte att författare inte skulle jobba skithårt, för det gör de verkligen ofta med ångesten som kompanjon, men alla har inte möjlighet att bli det. Read more
