Under de senaste dagarna har jag gått omkring och känt mig lätt och glad i sinnet. Jag har haft en känsla av att allt löser sig. Det kan bero på att jag fått mycket kärlek från olika håll, att Maggan och jag båda två får lön just nu, att jag bara jobbar med roliga grejer eller bara på att jag inte är sjuk längre. Alltså hälsan, mormor hade rätt i att man ska vara glad över att ha den.På tal om jobb förresten, Jan Gradvall skrev en bra krönika i Expressen om att det börjar bli så dyrt att vara frilansare (eller kanske han skrev specifikt frilansande kulturjournalist) att vem som helst inte längre kan göra det. Att få betalt i “möjligheter” hjälper inte alls till med hyran. Det här leder till att ens socioekonomiska bakgrund avgör om man kan skriva för tidningar. I går skickade själv in en krönika som jag kommer att fakturera 100 euro för. Eget fel som tackade ja, men jag ville verkligen skriva om hur populärkulturen påverkas oss och jag gillar hen som gav mig förfrågningen, men medan jag skrev den funderade jag vid flera olika tillfällen på att jag verkligen inte har råd att skriva 3000-3500 tecken för 100 euro. Problemet med att inte vara fast anställd (får skylla mig själv som sa upp mig och drog till LA) är att varje verk är ens CV. Slarvar jag eller är dålig blir det svårare att få nästa uppdrag. Jag klagar inte (så mycket), jag klarar mig, men jag tycker synd om nyutexaminerade journalister som förväntas jobba mer eller mindre gratis för synlighetens och möjligheternas skull. Vem har liksom råd med det? Och hur påverkar det journalistiken. För övrigt har vi mest hängt på stranden och sen gick Magnus och såg en ishockeymatch på en restaurang i hoodsen med sin kompis Cory och Cuba Gooding Jr. Read more
