Under s’f6ndagsbrunchen p’e5 Munkholmsgatan h’f6ll jag – i misstag- p’e5 att m’f6rda en stor del av de m’e4nniskor jag tycker mest om i v’e4rlden. Min br’f6drost som sett 70-, 80- och 90-talen komma och g’e5 orsakade en minieldsv’e5da och r’f6ken var s’e5 tjock att man inte kunde se soffgruppen fr’e5n k’f6ksbordet. Visserligen avled ingen i r’f6kf’f6rgiftning, men n’e5gra s’e5g sina liv passera f’f6rbi i fast motion, medan andra ville r’f6ra sig mot det starka, varma ljuset som lockade dem. Jag k’e4nde mej inte som den perfekta v’e4rdinnan. Read more
