I dag åt vi på restaurang för första gången sedan mars. Det kändes högtidligt och fint. Det flesta affärer på vår gata har ännu skivor över sina skyltfönster, men vår kvarterskrog hade tagit bort sina. Folk demonstrerar fortfarande (fredligt) över hela USA och på många olika ställen i bara LA. Överallt ser man skyltar med texten BLM. Jag har fått flera olika kommentarer, speciellt på Instagram, som handlar om att det väl ändå nu är dags att lämna USA och flytta hem. Jag fattar att det i nyhetsmedia ser ut som om hela landet brinner och det ÄR fruktansvärt med den institutionaliserade och strukturella rasismen, men det finns just nu också så mycket kärlek och förändring i luften. Folk går ut tillsammans, dag efter dag, och kräver alla människors lika rättigheter. Det är stort och historiskt och känns fint att få uppleva på nära håll. För övrigt är jag ganska trött på att ens val av hem ska bli nåt slags landskamp. Som om det vore en tävling vilket som är det bästa landet att bo i (motsvarande landskamp som många finländare driver mot Sverige i kampen mot Covid-19). Och att det bara fanns en vinnare. Jag upplever aldrig att amerikaner snackar skit om andra länder (med undantag för presidenten då) för att liksom bekräfta sitt eget land. Mina amerikanska vänner ber snarare om mig personligen om ursäkt när det händer något obehagligt här (min goda vän Mike som bor i Brooklyn NY textade mig häromdagen och sa att han på ett konstigt sätt känner att han vill beskydda oss från galenskaper i USA). Jag älskar att bo i Santa Monica, att ha Stilla havet runt hörnet, att människor verkligen ser varandra, att få plugga på ett fruktansvärt bra universitet här och all kreativitet och smarthet. I USA finns verkligen både världens smartaste och dummaste människor. Naturen är helt fantastisk här, så mäktig med delfiner och valar, nationalparker med snötäckta berg, varma källor, öken osv Jag har lärt mig så otroligt mycket om världen och mig själv efter sju år i det här landet. Jag har träffat så många nya spännande människor. Det betyder inte att jag vill bo här resten av mitt liv eller att jag tycker att alla andra också borde bo här. Folk som kan välja (och det borde såklart alla kunna göra) ska bo där de mår bäst. Jag mådde också otroligt bra när jag bodde i Argentina, men blev inte stormförtjust efter ett år i Nederländerna. Lyckligtvis tycker inte alla samma sak. Read more
