F’f6r att vara m’f6rkaste Mordor-december b’f6rjade just den h’e4r torsdagen ‘f6verrakande bra med candle light frukost best’e5ende av vindruvor och tropicanasaft (som jag ju tycker s’e5 mycket om). Det anspr’e5ksl’f6sa matintaget berodde dock ej p’e5 ‘e4tst’f6rningar, utan snarare p’e5 att Hotel Hilton bj’f6d p’e5 frukost n’e5gra timmar senare. Hotellfrukost ‘e4r en Guds g’e5va ‘e5t oss syndiga m’e4nniskor. F’f6r ‘f6vrigt finns det bara en regel f’f6r januari. En oerh’f6rt viktig regel. Whatever you do: L’e5s inte ut dej! Den ena reservnyckeln finns n’e4mligen p’e5 Filippinerna och den andra i Sydafrika. Varje g’e5ng jag g’e5r hemifr’e5n f’e5r jag en liten sl’e4ng av paranoia och trots att jag VET att mina nycklar tryggt ligger i min v’e4ska kan jag inte l’e5ta bli att dubbelchecka. Snart b’f6rjar jag v’e4l trippelchecka om spisen ‘e4r p’e5, maniskt tv’e4tta h’e4nderna exakt sju g’e5nger efter att jag r’f6rt ett handtag, l’e5sa upp ytterd’f6rren tre g’e5nger medsols, tv’e5 g’e5nger motsols och aldrig n’e5gonsin -om det s’e5 ‘e4r det sista jag g’f6r innan jag d’f6r- stiga p’e5 skarven mellan tv’e5 gatstenar. Jag t’e4nker Jack Nicholson i As Good as it Gets “Do you have any control over how creepy you allow yourself to get?” Read more
