Den här söndagen var ovanligt seg. Vaknade tidigt, doppade mig i poolen, åt frukost, surfade internet och lade mig en stund i sängen för att kolla på Comedians in cars getting coffee. Tycker att Jerry Seinfeld är så himla tråkig. Speciellt när han klagar på att folk inte förstår hans skämt och att USA har blivit så politiskt korrekt. I podden har vi pratat en del just om att vara politiskt korrekt. Alltså det värsta man kan vara enligt Seinfeld. Och jag kan fatta att det är frustrerande för en komiker att allt hen säger ifrågasätts ur ett anti-rasistiskt och feministiskt och what not perspektiv, men samtidigt är humor av vita priviligerade män som skojar på kvinnors och rasifierades bekostnad inte så himla rolig. Att sparka neråt är alltid unket. Också min favoritkomiker Amy Schumer anklagades för att dra rasistiska skämt. Hon svarade med ett “Nähä, jag är faktiskt rolig”. Jag läste en lång och bra text på The Daily Beast som förklarar PK och humor. Humor åldras fort och förr i tiden kunde komiker till exempel göra blackface-skämt, något som aldrig skulle gå hem i dag. På samma sätt som publiken hela tiden lär sig om privilegier och förtryck borde komiker utveckla sin humor. Det som var roligt 1995 är inte alltid roligt idag.Och på tal om PK så såg jag Rihannas extremt våldsamma “Bitch better have my money”-video och tyckte att det var vidrigt med allt våld mot kvinnor. Ärligt talat, nakna kvinnor som blir utsatta för våld är ju inte precis någonting nytt eller experimentellt. Tvärtom är det en av populärkulturens mest populära element. Sedan läste jag en text menade att vita feminister bara är upprörda för att det är en rasifierad kvinna som misshandlar en vit. Och att vita feminister förtrycker rasifierade. Jag var på säg att skrika: “Nähä! Åtminstone inte alla vita feminister!” men det lät obehagligt bekant så jag höll mig. Nu funderar jag på mitt eget perspektiv. Är jag en Jerry Seinfeld? Ska prata mer om det i podden imorrn. Read more
