Imorse d’e5 jag alldeles ensam (mitt vandringss’e4llskap K har l’e4mnat mej f’f6r New York) promenerade iv’e4g mot S’f6dra Magasingatan i hawaianas och min svarta kl’e4nning med vita prickar var det inte bara en, utan hela tre personer som ‘f6nskade mej en god morgon. P’e5 finska visserligen, men ‘e4nd’e5. Ute i den Stora V’e4rlden vore det inget ovanligt med det, men h’e4r uppe, granne med polcirkeln, ‘e4r det bara d’e5rar och fyllon som pratar med fr’e4mmande m’e4nniskor. D’e4rf’f6r blev jag lite ‘f6verraskad d’e5 personerna varken luktade sprit eller tuggade fradga, men best’e4mde mej till slut att dessa m’e4nniskor helt enkelt blev triggade av min v’e4lgenomt’e4nkta outfit och d’e4rf’f6r ville hylla mej med ett Huomenta… Senare salladslunchade jag p’e5 Teatern med the man formally known as Kollegan N. Det blev som vanligt massvis med fniss och skitsnack (N sade en g’e5ng -och jag tror att han menade det som en komplimang: “Peppe, du har samma sinne f’f6r humor som en ton’e5rskille och det ‘e4r v’e4l d’e4rf’f6r vi kommer s’e5 bra ‘f6verens”). Vi diskuterade Southpark, resor, folk vi k’e4nner, folk vi borde k’e4nna, gjorde n’e5gra tvetydiga vitser och kom till slut fram till att det bara ‘e4r sjukt att d’f6pa sin son till Antti-Christian. Sen gick jag tillbaka till jobbet. Read more
