Vi dricker gott kaffe och l’e4ser tidningar p’e5 Engel. P’e5 v’e4gen ut st’f6ter vi p’e5 Robert och Jani T. Pussar och hejar p’e5 Robert och eftersom jag lider av ansiktidyslexi ropar jag:“Joen, shit vad snygga bilder vi kn’e4ppte fr’e5n din butik, det blir ett fasansfullt bra reportage!” Jani:“Vad roligt, men med tanke p’e5 att jag inte ‘e4r Joen k’e4nns det lite avl’e4gset.” Jag panikslaget:“… f’f6r att du ‘e4r Jani?” Och jag sk’e4ms ihj’e4l. I sj’e4lva verket sk’e4ms jag fortfarande. Fan, antingen lider jag av prosopagnosi eller s’e5 m’e5ste jag bara fokusera lite mindre p’e5 mej sj’e4lv och mer p’e5 folk jag tr’e4ffar. Read more
