I torsdags åt jag middag på Chateau Marmont med några vänner. Ärligt talat är (middags)maten ganska dyr och inte stans godaste, men stämningen är magisk och vinerna goda. Plus att kändisspottingen är top notch. Om man inte råkar vara jag förstås eftersom jag aldrig känner igen någon. Knappt mina egna vänner. När vi satte oss ner sa faktiskt Frida (med kärlek): “Vilket slöseri att Peppe får sitta med ansiktet mot resten av restaurangen, hon kommer ändå inte att känna igen nån“. Hon fick rätt, såg inte en enda känd person. (The Chateau är alltså det vita slottshuset uppe på krönet). Följande dag var det fredag och alla vet ju att fredag betyder ridlektion. Mycket hade inte ändrats sedan Peppe sju år höll tummarna för att få rida Hopla på åttiotalet. Nu höll jag tummarna för att få rida Gunner och FICK DET! Fick också höra att min gamla favorit Tony mår mycket bättre. Svängde förbi hans box (som de kallar shark cage) och gav honom en morot. Gläds också mycket åt att Frida och jag håller på att bygga upp en liten ridsekt. Nu hänger Cissan också i stallet och både Cirpa och Sandra har lovat att hänga på. via GIPHY Vår ridinstruktör har inlett något som hon kallar “stigbygelfri” november och vi värmde upp inför det genom att galoppera utan stigbyglar och försöka sitta upp i lätt galopp. Utmanande med en häst som tror att allt kring planen finns där för att äta upp oss. Men också VÄLDIGT kul och bra för sitsen. Hästar alltså, ligger på placeringen top tre känslor i livet. Read more
