Charlotte skriver ett så jäkla bra och ärligt inlägg om jämställdhet i familjen. Om hur hon som forskar i och mer eller mindre dagligen skriver om jämställdhet ändå faller i fällan där hon städar och vabbar mest. Jag måste skriva färdigt en text för Hbl, men ska formulera ett inlägg om hur jämställda Maggan och jag är senare i dag. Inte hur jämställda vi är senare i dag, men hur jämställt vi lever varje dag. Ni fattar. Det är lätt att säga att man lever jämställt “på vårt eget sätt” eftersom det finns nåt slags status i att leva i ett jämställt förhållande, men om man synar relationen ur några faktiska punkter (t.ex. vem som sköter merparten av det oavlönade hushållsarbetet, vem som stannar hemma med sjukt barn, hur man delar upp föräldraledigheten, vem som kommer ihåg vad som fattas i kylskåpet osv) blir det lätt tydligt att få av oss på riktigt är jämställda. För övrigt är jag osäker på om jämställdhet verkligen är en subjektiv upplevelse. Antingen tjänar man lika, har samma rättigheter och skyldigheter och tid för sig själv eller så har man inte det. Markus Haakana kommenterar med ett jättelång och smart inlägg om hur han och hans fru löst det. Här är ett utdrag: Jag och min fru gjorde upp var sin Excel-tabell i somras. Vi listade alla hemsysslor som återkom minst en gång om året, vi försökte vara så detaljerade som möjligt. Sedan gick vi igenom sysslorna och gjorde listorna enhetliga. Efter det fyllde vi i, var för sig, vilka sysslor jag tog hand om, vilka hon tog hand om, vilka vi delade precis jämnt på och vilka vi glatt outsourcat. Sedan följde det intressanta, dvs. genomgången av våra respektive listor. Det var enormt intressant och gav upphov till många diskussioner – men inga gräl. En poäng i sammanhanget är att man inte ska nöja sig med att räkna antal sysslor, utan också se med vilken frekvens de utförs. Mat lagar någon varje dag, däck byter någon två gånger om året. Jag kan varmt rekommendera denna övning för alla som funderar över graden av jämställdhet i sin relation. Read more
