Nästa vecka börjar Magnus jobba med Hollywoodfruar och jag förvandlas till en stereotyp LA-mamma i ett ojämställt äktenskap där mannen arbetar långa dagar och kvinnan sköter barn och hushåll. Jag är ju inte BARA en homemaker (som vi kallar det här i LA), utan jobbar ju också. Det är väldigt mycket svårare utan Magnus i huset. Lyckligtvis kommer min underbara, älskade yngsta syster Larisza på besök. Barnen älskar henne och vice versa. Det är enormt stor skillnad på att vara en och två vuxna hemma. Jag läste för övrigt en artikel om mammor som ångrar att de blivit mammor. Alla mammorna älskade sina barn, men ångrade själva moderskapet. Det är inte så svårt att fatta, de enorma krav som ställs på en mamma är helt orimliga. “De som ångrade sitt moderskap saknade framför allt livet före barnen: egen tid, eget utrymme, tystnad och möjligheter till ett spontant liv.” Papporna kommer så mycket lättare undan. Jag ångrar inte barnen och jag älskar dem såklart otroligt mycket. Det sagt kan jag inte relatera till mammor som säger att barnen är deras bästisar. Jag föredrar så gott som alltid att umgås med vuxna framför att hänga med barn. Men det kanske delvis beror på att jag på grund av att Majlis inte går på förskola hänger så sjukt mycket mina ungar. Och innan ni blir oroliga visade också studien att ångern inte nödvändigtvis märks utåt på något sätt. De ångerfulla mammornas barn var varken misskötta eller försummade. Read more
