I en av slutscenerna i Top Gun Maverick landar Tom Cruise på ett hangarfartyg till Lady Gagas "Hold My Hand"och biopubliken världen över jublar. Det är onekligen en bra film, men också ett stycke militär marknadsföring, producerat med aktivt stöd från det amerikanska försvaret, som i utbyte fick vetorätt över manuset och tillgång till hangarfartyg, marinbaser och stridsflygplan. Pentagon har ett eget Hollywood-kontor som sedan 1940-talet samarbetat med över 2 500 filmer och tv-serier, från Black Hawk Down och Iron Man till American Sniper och Transformers. Syftet med Top Gun från 1986 formulerades internt av Pentagon så här: filmen skulle “rehabilitera militärens image, som skadats svårt av Vietnamkriget.” Det funkade jättebra! Efter premiären ökade ansökningarna till flottans pilotprogram med 500 procent, och rekryteringsbåsar sattes upp utanför biograferna. Det handlar inte om tråkiga gubbar i grå kostymer som förklarar varför kommunismen är dålig, det handlar om att göra kriget coolt.Under kalla kriget var metoderna mer öppet politiska, men inte mindre sofistikerade. Radio Free Europe grundades 1949 med CIA-pengar och sände nyheter, jazz och västerländsk popkultur till länder bakom järnridån. Budskapet var inte skrivet i något konkret, manifest: det handlade mest om det faktum att ett fritt land producerade något som folk ville lyssna på (tex jazz). CIA finansierade också litterära tidskrifter, konstutställningar och översättningar av George Orwell till språk där böckerna annars hade förbjudits. Dåtidens verktyg var radio och film, samtidens är AI och sociala medier,Propagandaforskaren Nancy Snow, som skrivit ett dussintal böcker om ämnet, konstaterar att Iran nu använder populärkultur mot världens ledande populärkulturland. Lego-estetiken, rapbeatsen, 80-talspopomslagen, referenserna till Epstein-filerna. MAGA-referenserna och humorn är inte slumpmässiga val utan en exakt kalibrering av vad som når den västerländska publiken online. Det är mitt i prick i den amerikanska (globala?) uppmärksamhetsekonomin. Resultatet ser ut som och är underhållning. En generation amerikaner har lärt sig ta emot nyheter genom satir och humor, från Jon Stewarts Daily Show till John Oliver i Last Week Tonight. En majoritet av amerikanerna får nuförtiden sina nyheter från sociala medier och mediahusen omformar sin kommunikation för att nå skrollpubliken. Vi är vana vid satir, snabba referenser och humor från alla håll.Formatet är för övrigt varken nytt eller iranskt. Kina använde Lego-estetiken redan 2020 för att håna USA:s hantering av pandemin, och Ryssland använde det inför Moldaviens val 2025 för att så rädsla för krig. Det som är nytt är att USA nu spelar samma spel på samma planhalva (fast inte lika bra, om du frågar mig). När Vita huset publicerade en video om Operation Epic Fury där bombningar mot iranska mål klipptes ihop med Nintendo Wii-animationer och sekvenser från Call of Duty var det mest obehagligt. Iran berättar om förstörelse och förnedring, USA projicerar styrka och dominans. Skillnaden i stil är stor, men den underliggande logiken är identisk.Vita husets videor genererade enligt presssekreteraren Karoline Leavitt över två miljarder visningar. Irans Lego-klipp har sammantaget samlat ännu fler. Båda siffror överstiger vida räckvidden för varje enskild nyhetsartikel om de faktiska händelserna, om bombade skolor, militära förluster och Hormuz-kanalen oljefält.Propaganda är alltså inte affischer med budskap eller gubbar klädda i grå kostym som predikar i tv-rutan. Det är Top Gun, det är jazz på radio bakom järnridån och det är ett Lego-klipp vi fnissade åt och kanske delade.
