Tycker att vi har anpassat oss väl till livet här i USA. Det går bra att umgås med de flesta människor vi träffar, men, för det kommer givetvis ett men: När vissa amerikaner blir glada över att se en avlägsen bekant och i falsett utrycker det med samma entusiasm som om de precis vunnit jackpotten i Vegas eller fått tillbaka sitt förlorade barn blir det för mycket för en nordbo som mig. Det är inte så mycket att jag skulle störa mig på det, men bara att jag verkligen inte vet hur jag ska göra. Det känns fruktansvärt obekvämt att skrika ut OH MY GOD THAT’S AMAZING! Är rädd för att jag upplevs som väldigt kall och oartigt när jag bara bjussar på ett leende. Read more
