Här kommer några frågor och svar på det här inlägget. Tyckte så MYCKET om att läsa era svar. Tack igen för dem (är tydligen lite skör, men blev så rörd att jag fick tårar i ögonen av alla snälla saker ni skrev)! Och tack för alla uppslag till inlägg. Jag vill att den här bloggen ska vara som livet, vardagligt med både seriösa diskussioner och vardagliga tips och betraktelser. Helst av allt ska också tankar som inte riktigt är färdigtänkta få plats. Om barnens språkutvecklig: Det första ordet som Majlis sa var “titta!” nu har det blivit “look!”. Hon blandar fritt mellan engelska och svenska. Och talar enormt mycket mer än vad Vidar gjorde i samma ålder. Hela meningar och allt. I samma ålder gick Vidar i tvåspråkig förskola i Helsingfors för att lära sig både finska och svenska. Idag kan han väldigt lite finska, men talar flytande engelska. Såklart. Jag märker att han översätter engelska uttryck till svenska. Det är gulligt, men inte så korrekt. Jag kommer ibland på mig själv med att tala engelska med honom, men byter genast till svenska. Magnus som alltid hjälper Vid med läxorna gör det på engelska. Försöker läsa för barnen på svenska. Märkte häromdagen att Vidde varken kan läsa eller skriva speciellt bra på svenska. ÄLSKAR Majlis min på den här bilden. Hur är amerikaner på riktigt? Är de svårt att bli riktigt nära vän med dem? Är ni mest med folk med svenska rötter? Nu blir det grova generaliseringar, men here goes: Tycker mycket om många amerikaner vi umgås med, men upplever att det än så länge finns en kulturell skillnad som är svår att komma över. Det är en subtil skillnad i vanor, värderingar, nyanser i språket, omvärldssyn och så vidare. Det kanske bara är möjligt att komma in på exakt rätt frekvens om man vuxit upp här eller verkligen levt med bara amerikaner i minst tio-femton år. För mig har det till exempel gått mycket snabbare att fatta kanadensare. Det sagt talar jag bara för mig själv och ur min egen erfarenhet nu. Vi umgås ju mest med svenskar. Skämdes lite över det i början. Varför flytta till ett annat land om man bara vill umgås med landsmän, liksom (okej, nästan landsmän, jag kommer ju från Finland). Men när man försöker integrera sig i ett nytt land ÄR det skönt att också umgås med människor som kommer med samma värderingar och kultur som en själv. Vad vet jag. Tycker otroligt mycket om mina vänner här i LA. EN SAK TILL: Tycker inte alls att amerikaner är ytliga och inte menar vad de säger när de säger att de vill träffas. Det här är kanske inte svaret på en direkt fråga, men jag skriver det ändå. Jag försöker eliminera så mycket plast jag kan från min vardag och en win win-grej har varit att baka mitt eget bröd. Det finns inga bageriet i närheten och det brödet vi köper i affären är inte sällan paketerat i TRE olika plasthöljen. Använder mig av detta recept (är dålig på att följa recept exakt, men ungefär). Ja och så blir det sjukt mycket godare att baka det själv. Misstaget jag gjorde första gången var att inte låta brödet gräddas tillräckligt länge. Ja och så brukar jag slänga i lite torrjäst för säkerhets skull. OBS jag jobbar ju hemifrån, fattar mer än väl att människor med arbetsplatser inte har tid att slänga ihop hembakat bröd. Read more
