Till mitt f’f6rsvar vill jag p’e5peka att jag sj’e4lv i min blomstrande ungdom h’e5llit p’e5 med amat’f6rteater. D’e4rav f’e5r jag vara elak. Ig’e5r blev vi bjudna p’e5 teater. A Christmas Carol. Fast p’e5 finska. Av gammal vana drogs jag med en sl’e4ng av s’f6ndags’e5ngest och eftersom nordanvinden dessutom bl’e5ste 300 beaufort och temperaturen var the day after tomorrow k’e4ndes det fysiskt on’f6digt att l’e4mna sitt hem. Plikter g’e5r dock f’f6re bekv’e4mlighet och innan jag visste ordet av hade vi trotsat Nordpolskylan och satt oss p’e5 den fullsatta teatern. Det f’f6rsta som st’f6rde mej riktigt mycket var huvudrollsinnehavarens problem att skilja mellan B och P. Heter man Bob ‘e4r det en sak, heter man Bob, men kallas Pop p’e5 grund av logopediskt handikapp f’e5r pj’e4sen en helt ny dimension. Jag t’e4nker Rice Krispies och blir lite sugen p’e5 ocks’e5 Snap och Crackle. Eftersom det handlade om amat’f6rteater skulle alla f’e5 vara med och n’e4r det var som intimast tr’e4ngdes cirka 800 personer p’e5 scenen. Sm’e5 barn, gamla farbr’f6der och s’f6ta flickor. Alla var inte j’e4tteduktiga. Det heter inte amat’f6rteater av en slump. Sen f’f6ll jag i koma och vaknade endast upp de g’e5nger jag dr’e4glade p’e5 min egen axel. Under pausen kickstartade jag mej sj’e4lv med en stor bit toscakaka och svart kaffe. Min plan backfired tyv’e4rr eftersom sockret och koffeinet gjorde att jag inte fick s’f6mn under resten av sk’e5despeleriet. Var tvungen att lyssna p’e5 amerikanska juls’e5nger ‘f6versatta till finska och se p’e5 ton’e5ringar med hollywooddr’f6mmar snubbla omkring p’e5 scenen. D’e5 pj’e4sen var slut fick alla 2000 sk’e5despelare blommor och kramar medan de appl’e5derade upp varandra p’e5 scenen. Ceremonin tog eoner av tid. Jag ‘e5ldrades tio ‘e5r. Sen var det bara att g’e5 hem och pl’f6tsligt var det m’e5ndag. Read more
