Jag har alltid tyckt att det ‘e4r lite olustigt d’e5 m’e4n p’e5 sommaren stirrar, visslar och ropar efter mej*. D’e4rf’f6r har jag med hj’e4lp av Pyret best’e4mt mej f’f6r att konfrontera mina demoner och dragit ig’e5ng en kampanj d’e4r man visslar, ropar och v’e4ser kssskssskss efter m’e4n som r’f6r sig i stan utan skjorta. Alla vinner. *det h’e4nder ju inte s’e5 hemskt ofta, men det ‘e4r kanske just f’f6r att jag ‘e4r s’e5 ovan som jag har lite sv’e5rt f’f6r det. Riktigt vackra m’e4nniskor tar det kanske som en sj’e4lvklarhet. Ett n’f6dv’e4ndigt ont liksom. Ett pris de f’e5r betala f’f6r sin snygghet. Eller ett pris man f’e5r betala f’f6r att man rest till Grekland p’e5 semester. Read more
