Läste en text om hur vi sprider bilder på döda barn för att få folk att reagera på flyktingkrisen. Om hur vi aldrig skulle dela bilder på vita anonyma barn på samma sätt. Om att det är respektlöst mot människor som genomlidit detta och är tvungna att konfronteras med samma trauman genom att se bilderna. Att rasifierade barn är objekt, medan vita alltid är subjekt. “Sprider ni bilder på Lisa Holms döda kropp? NEJ. För att hon är VIT och därför indirekt blir upphöjd till subjekt. Man pratar om hennes intressen, hur hon var som person och hur hennes vänner uppfattade henne. Sorgen efter hennes bortgång.Ni skulle aldrig någonsin se vita kroppar på samma sätt som ni nu sprider bilder på döda bruna barn. Hade barnen varit vita så hade det sådant extremt stort ramaskri att mediaväsendet hade kollapsat totalt.Gör barnen till subjekt. Berätta om deras liv. Deras familj. Deras vänner. Deras drömmar. Deras mardrömmar. Skrik deras namn så högt ni kan och låt ingen komma undan vetskapen om att detta var vilka de var. Vad de skulle kunnat bli om de fick leva i trygghet. För de var barn. De var barn som vilka andra barn som helst. De ville leka. Och de ville framför allt leva.”Här finns hela inlägget. Jag vet att alla som delar bilderna vill väl. De vill ruska om andra priviligerade och få dem att reagera. Göra någonting så inga barn (eller vuxna) ska behöva drunkna eller kvävas ihjäl i en lastbil. Men vi kan inte fortsätta att betrakta dessa människor som objekt, människor som inte är “vanliga människor” som du och jag. För det kunde vara du och jag. Det går att påvisa människovärde på andra sätt. Read more
