I dag pratade vi om att Magnus fyller fyrtio om två år. Det fick mig att fundera på hur mycket snällare jag är efter att ha fyllt trettio. Som tjugonågonting var jag visserligen inte en vidrig person precis hela tiden, men jag var ofta en hård och orättvis kvinna (som tur är tror jag att jag mognade sent, jag antar att de flesta andra kommer över sitt tonårstrots lite tidigare). Ibland får jag skamsköljningar när jag tänker på hemska saker jag sagt och gjort mot före detta pojkvänner och försöker kompensera det genom att vara en god människa mot Maggan. Snällheten har antagligen att göra med att man blir lite smartare då man blir äldre och upplever mer, men också att man (eller åtminstone jag) är en lite lyckligare människa för varje år som går. Eller i alla fall lycligare än när jag var tjugotvå. Hoppas att den här trenden håller i sig. Magnus drömmer för övrigt om en grandios fyrtioårsfest i Las Vegas. Ni är bjudna. Read more
