Köpte tidningen Yourlife och konstaterade att den inte riktigt passar mig. Den bjöd ändå på några pärlor, bland annat en intervju med nyskilda Maria Sveland och Katarina Wennstam. Tvår författare som jag verkligen gillar. Sveland och Wennstam talade om sin nya bok Happy Happy, en bok som skilsmässa och konstaterade att de är mycket lyckligare nu än som gifta. Sveland berättar att hon alltid sett skilsmässa som något positivt, att hennes eget giftermål var en “rolig grej” och Wennstam att hon blev chockad över hur ojämställt hennes äktenskap blev efter att hon fick barn. Och det är ju bra att de tagit ansvar över sin egen lycka och gjort val som de trivs med. Och som den ena av dem säger mår nog barn sämre med gifta föräldrar som grälar eller helt enkelt inte älskar och respekterar varandra länge än skilsmässobarn. Samtidigt är jag en obotlig romantiker som vill tro att man visst kan leva tillsammans OCH vara lycklig med samma person. Å andra sidan antar jag att alla som gifter sig tänker att just de är undantaget. Att de kommer att klara sig tills döden skiljer dem åt. Eller vad vet jag. Ni som gift er och skilt er, var ni säkra på att just ert äktenskap alltid skulle hålla? En annan dag kan vi prata om äktenskapet som institution, kyrkan och heteronormativitet, men det blir för mycket nu. Read more
