Jag var aldrig speciellt bra på att åka skridskor. Minns att fötterna värkte, det var kallt och att jag var livrädd för att flytta över tyngden på tårna och därmed få taggarna längst fram på skridskorna att bromsa tvärt och mig att handa på näsan. Slutade åka skridskor i högstadiet. Ibland ser jag barn i Vidars ålder som på sina föräldrars stolta Facebookbilder åker just skridskor. Jag känner då ett sting av dåligt samvete. Vidar är jäkligt långt från att lära sig skrinna. Klimatpolitiskt, men ocksåför att jag i min egoism är fruktansvärt ointresserad av att hänga vid en rink, eller ännu värre, sätta på mig egna skrinnare och åka bredvid honom.Eftersom människan är funtad så hen motiverar sina egna val som de bästa möjliga intalar jag mig själv att det ändå är nyttigare att kunna simma som nästan femårig (well, “simma”, det är inte som att Vidster drar 200 meter utan paus, men han kommer framåt och hålls flytande), än att kunna åka skridskor. Nu får vi bara hålla tummarna för att vår son inte ska hamna i en situation där kanalerna i Amsterdam frusit, Vidar är jagad av en ond vetenskapsman och det enda sättet han kan rädda världen är att skrinna jättefort från en sida av stan till en annan för att hindra den där bomben att brisera. Read more
