I fredags åkte Magnus och jag till Venice för att luncha på Butcher’s Daughter. Alltså det finns mycket att klaga på i L.A. och USA som den förhöjda jordbävningsrisken, de sjuka huspriserna, bristen på social trygghet, de stereotypa könsrollerna och så vidare, men ur ett egoistiskt mikroperspektiv: att kunna åka till Venice med sin man en vanlig fredag för att luncha på svingod vegetarisk restaurang, är L.A. magiskt. Jag vill egentligen klaga på Abbot Kinney och kalla det gentrifierat, kommersialiserat och hipster. Men de där jäkla hupsterkidsen har så bra smak. Och färgerna är helt otroliga och väggmålningarna och palmerna. Jag kan med andra ord inte ställa mig över Venice. Det ÄR för fint. Ja, så satte vi oss vid en av bardiskarna. Jag åt en avokadomacka och Maggan en vegetarisk BLTA och ett glas chardonnay. Varje gång någon beställer ett glas chardonnay för mina tankar mig till vinfilmen “Sideways” där någon säger “ABC – anything but chardonnay”. Mitt i maten textade Cissan och frågade om vi samma kväll hade lust att komma över på take out och filmen Familjen Adams. Det ville vi såklart. Några timmar senare plockade vi upp Vidde och susade österut. Vi beställde indiskt, drack en öl, pratade och kollade på när ungarna lajvade katastrof. Kvällens filmval, Familjen Addams, var kopplat till Halloween som ju ligger och lurar bakom knuten. Den visade sig dock vara för läskig för Vidar. Det var den fredagkvällen. Read more
