Hanna skriver fint om hur hon tänker kring att fylla 40 och kring vägen till ett bra liv. (I “Det kommer att bli bra“podden pratar vi ju om precis såna här saker. Se där fick jag in lite reklam). Sen skriver Hanna: “Vill alltid ursäkta mig när jag skriver såna här klyschor, men äsch, det är ju sant. Jag fattar att man kan tycka att det är onödigt/fånigt/pretentiöst men jag är en person som trivs bäst när jag får tänka på sånt där. Var vill jag komma? Vilken väg ska jag ta för att komma dit?” Jag tycker inte det är det minsta pretentiöst, utan enbart intressant att läsa om hur folk resonerar kring sina livssituationer. Det är det magiska med bloggar, att de hur lika och olika folk är. Själv genomgick jag snarare en tvåbarnsmammakris när jag fyllde 40. Jag kan fortfarande reagera på att jag verkligen har så många år på nacken. Det känns liksom äldre än vad jag är, men ingen riktig kris ännu. Igår slog det mig att folk inte ändrar sig så mycket. Eller att det finns många som inte gör det. Tog en kaffe med en mamma på skolan. Hon är skild sedan några år tillbaka och berättade för mig om sitt dejtingliv. Det kunde ha varit en 22-åring som pratade med mig. “Han sa att han inte vill ha något seriöst, men VARFÖR bjöd han mig på lyxig middag då?“. Hon berättade också hur en annan mamma frusit ut henne ur den informella mammagruppen och gett presenter åt alla andra mammor. När jag var yngre trodde jag att mognad och självsäkerhet skulle komma med åldern och det går det väl för många. Men självsäkerheten och -distansen delas inte ut jämt. Jag tycker själv det är enormt skönt att inte längre vara 22 och jag har förbjudit mig själv från att ha ångest över sånt jag verkligen inte kan förändra – som att bli äldre. Jag tänker sällan på att folk ska tycka att jag är pretentiös när jag bloggar, men är livrädd för att någon ska tycka att jag är dryg. Igår hade jag två nätter av extremt dålig sömn i bagaget och orkade inte ens läsa igenom inlägget innan jag tryckte på publiceraknappen. När jag i dag ögnade igenom det blev jag kändes det som väldigt onödigt och drygt att skriva att jag fått en tröja av Anine Bing. Således raderade jag den lilla meningen, folk skiter väl i varifrån tröjjäveln kommer. Jaja, så ängslig är jag. Nu ska jag åka till LAX och plocka upp Maggan. Min vecka (okej fem dagar, men vem räknar) som singelmorsa är över. Kommer aj att sakna den. Read more
