Imorse vaknade vi kvart över fem och drog sedan iväg för att följa med fyra tioåriga flickor som en gång i veckan vandrar upp i bergen, 3000 meter över havet, för att samla ihop kvistar som deras arbetsgivare kan sälja i staden. Flickorna fick skjuts upp med oss och för en del var det första gången de satt i en bil. De berättade att de måste gå tillsammans på grund av att det innan solen gått upp ännu kan finnas livsfarliga hyenor i skogen. De här tjejerna får tack vare Läkarmissionen nuförtiden gå i skola och drömmer om att bli lärare och soldater. Vi hjälpte dem såklart så mycket vi kunde med jobbet och lovade att skicka ett tack till alla ni som stöder Läkarmissionen. Är man månadsgivare och betalar 100 kronor varje månad får ett barn i Addis gå i skola, skoluniform, frukost och lunch, skolmaterial och hälsovård. Någonting helt avgörande för barnens framtid. Nästa steg är att helt eliminera barnarbetet. Efter lunch åkte vi till ett hem för före detta sexarbetare och traffickingoffer. Här får de en trygg bostad och hjälp att plugga antingen till ett yrke eller på universitetet. En del kommer direkt från red light district, medan andra rymt från att praktiskt taget varit sexslavar. Vi fick höra Lilja 4-ever historier och samtliga grät en skvätt. Samtidigt var det upplyftande att se så mycket framtid och jävlar anamma i kvinnorna. Ja, förutom en av kvinnorna som verkade helt nedbruten. Under de senaste dagarna har jag funderat mycket på vad som får män att göra så vidriga saker mot kvinnor. Eftersom detta inte är en semester åkte vi vidare till en fattig by och fick höra hur Gezachew (i mitten på bilden med barnen), som leder Läkarmissionens partner i Addis, pratade feminism med byborna. Gezachew själv växte upp under liknande förhållanden och fick sina första skor när han var sju år gammal. Nu leder han en organisation som jobbar för att barn ska få gå i skola och kvinnor hälsovård. Alla vi mött har varit så varma och välkomnande och så många har gått rakt in i hjärtat på mig. Jag har varit för trött, jetlaggad och förkyld för att ha energi över att vid sidan om alla människor vi träffat också sakna hem, men när jag i byn fick leka lite med småbarn kände jag ett litet hack i hjärtat av längtan efter Majlis. Read more
