Så kom då dagen då Majlis fyllde sex. Tidens gång alltså. Känner mig alltid både skör och lycklig när barnen firar födelsedag. Jag skrev det på instagram och min kompis Malin kommenterade att tiden är en illusion. Jag gillade det. Tiden är det man gör av dem och det finns egentligen ingen orsak att oja sig över att den går för fort. Bara acceptera och ha det så kul som möjligt. Majlis fick en surfbräda i födelsedagspresent. Den är tillräckligt stor för att både Vidar och jag ska kunna åka på den, så det var kanske lite av en investering samtidigt som det var en födelsedagspresent. Men Majlis var glad och testade den genast. Det var ganska stora vågor och jag spräckte läppen när jag tumlade runt i vattnet. Det gjorde inte så ont, men blödde däremot ymnigt. Jag kom plötsligt ihåg att hajar kan lukta blod i havet på jättelångt avstånd och väntade tills det värsta blodflödet sinat innan jag gick tillbaka ner i vattnet. Efteråt åkte vi hem och duschade och återvände sedan till stranden där Majlis födelsedagsfest ägde rum. Vi ordnade med filtar, kuddar, strandstolar, parasoll och tårta. Sen fick barnen leka bäst de ville. Jag tycker inte att det behövs så mycket mer. Varken jonglörer, trollkarlar eller folk med reptiler/kaniner. Det räcker med strand och barn. När alla åkt hem var vi för trötta för att laga middag och åkte istället till Oysterette, som ligger bara några kvarter från oss. Det var väldigt mysigt och ett bra avslut på dagen.
