Tack för era kommentarer i inlägget under! Jag läser med intresse och får nya perspektiv. Själv är jag nästan manisk i att alla ska inkluderas. Det är något jag pratat med båda mina barn om sedan de var små. De har båda två alltid haft mycket lätt att få vänner och vi har alltid huset fullt av barn och tonåringar som kommer och går, men jag vet att det finns barn som har det svårare och tror att känslan att vara utestängd från ett sammanhang kan vara förödande både för vuxna och barn. Jag resonerar så här: Den som har det lätt socialt och har många kompisar har som ansvar att se till att ingen är ofrivilligt ensam. För övrigt är det spring break här. Vi har hängt i parken, surfat, Majlis doppade sig i poolen för första gången i år och så har jag läst en massa böcker för Augustpriset och läst in Livet & USA. Det är smärtsamt att läsa in sina egna ord. Jag brukar aldrig läsa mina böcker efter att de är klara eftersom jag aldrig känner mig riktigt färdig med dem. Men nu gör jag det. Jag redigerar ibland i läsandet, typ: Det här stycket ska bort. Och det gör att det tar ännu längre. Men det verkar bli bok av det.
