Barnen har haft spring break i två veckor och vi har varvat strand med stall. På grund av väldigt mycket jobb åkte vi ingenstans den här ledigheten, men det verkar inte ha gått någon nöd på ungarna. Majlis blir allt duktigare på hästryggen. Hon vill helst att hästarna ska vara så stora som möjligt och blev genuint sårad när jag föreslog att hon skulle rida ponnyn Cinnamon. Vi övar mycket balans, rida barbacka och bara hänga med hästarna. Eftersom Majlis inte når upp att rykta Sovvers på ryggen fick hon lov att klättra upp och borsta honom sittande. Ponnyn Sophie närmar sig 25 år och rids inte länge. Men Majlis brukar ta ut henne, rykta och pyssla om henne. Sophie ser och här dåligt och har ganska få tänder kvar så man måste vara extra snäll mot henne. I fredags skickade Kristoffer den här bilden på oss två. Blev glad över att vi är på samma uppslag! (Dock skulle jag skriva att boken handlar om en kvinna som ska fylla 50 och är rädd för precis allt, men men det är inte författaren som skrivit texten i bokkatalogen). Som ni ser finns mitt gamla omslag här, men när boken väl publiceras gäller bara det rosa. Tränar varje dag med Sleepy. Vill att han ska vara en hund som lyssnar, inte drar i kopplet och kommer när jag ropar. Oss emellan känner jag en viss frustration över att jag verkar vara den enda i familjen som tar hundträningen på allvar, men vad kan man göra (annat än klaga). I lördags tog kidsen och jag en promenad upp längs med gatan för att se vad den nya svenska godisaffären hade att erbjuda. Bra godis, visade det sig. Men också otroligt dyrt. Men vi unnade oss varsin påse.
