I tisdags gick Vidar och jag på bio. Vi svängde förbi Shake Shack och köpte varsin burgare (jag tog deras portobelloburgare som är OTROLIGT god), smugglade in påsen i salongen och såg Fall Guy. En perfekt film för oss båda. Det är inte alltid det lättaste att hitta något som passar båda.Hur som helst är jag så otroligt tacksam för att Vidar är en tonåring som är så rolig att hänga med. När jag tänker tillbaka på mig själv som fjortonåring var det mycket mer smällande i dörrar och Rage against the machine på full volym. Jag gick inte på bio med mina föäldrar. Vidar är lugn och snäll, pratar om saker som hänt i skolan, visar grejer på Tiktok och spelar Mario Kart med Magnus och mig när han kommer hem från skolan.Jag fattar att det är en ny generation och att våra barn inte är som vi, alltid, men är så otroligt tacksam och lättad över att det hittills gått så bra och över att Vidar är en så fin person. (Påminner ibland honom om att han får vara arg på mig och tycka att jag är dum i huvudet och att det inte kommer att förändra min kärlek för honom).Ja, det var dagens inlägg som förvandlades till en tacksamhetstext.
