Ingenting gör mig lyckligare än att se min dotter umgås med hästar. Hur bekvämt hon kratsar hovar och sätter på grimmor och tar sig en liten galopp på ponnyn Sophie. Mitt hjärta sjunger när hon gör det. Jag säger inte att Majlis är en lika stor hästälskare som jag, men hon gillar djur. Jag gjorde en frågestund på Instagram och fick frågan om våra barn har en massa aktiviteter efter skolan. Svar: nej eller nja. De gör taekwondo två gånger i veckan och så spelar Vidar cello och jag tar med Majlis till stallet / surfing ibland. De har kompisar som tränar vattenpolo eller gymnastik varje dag och ibland tänker jag att mina barn kanske borde vara ambitiösare eftersom det kanske kan hjälpa in dem i ett universitet nån dag. Men samtidig vill jag att de ska ha fritid. Jag vill att de ska utveckla sin kreativitet, eller kanske bara lekfullhet, genom att göra saker som inte är organiserade. Bygga ett zoo av mjukisdjur och bjuda in oss som gäster, ska ett temporärt stall av en kartong från Amazon eller testa vad som händer om man lägger gummybears i vatten i frysen och låter dem stanna där över natten (de växer i storlek). Jag vill att mina barn inte ska vara rädda för djur eller för att bli smutsiga. Att det inte är så farligt om man trillar och slår knät (man får gråta och blir tröstad) eller om en häst dreglar på en. Jag är sannerligen ingen expert i barnuppfostran (säger man ens barnuppfostran längre?), men jag vill att de ska ha en kul barndom. Passade på att leka lite själv också medan vi ändå var i stallet.
