Den här söndagen firade vi Majlis på stranden. Magnus hade genom sin kompis Rebecca hittat ett företag som smäller upp ett tält på stranden och ordnade allt som önskades. Första gången i mitt liv som jag inte var dödstrött när kalaset var över. Majlis är inne i en fas där hon älskar Lilo & Stich och speciellt Stich. Fasen har hållit i sig ganska länge nu så vi var ganska säkra på att det skulle bli rätt när vi satte temat. Magnus hade också ordnat så baren fick knyta lei. Alltsp hawaiianska blomkransar. Perfekt pyssel var det. Här har jag precis sagt: "Magnus, kan inte du ta en bild av mig så det finns bevis för att jag också var med på festen." Tänker ofta på Maria Svelands bok Bitterfittan där huvudpersonen får en aha-upplevelse. Orsaken till att hennes mamma finns med på så bilder är inte att hon var frånvarande, utan för att hon stod bakom kameran. Här sitter vi vuxna och småpratar och har det trevligt medan tårtan smälte i solen och barnen knöt kransar. Så här illa var det inte! Den här bilden är efter att vi noterade att den tappade form och ropade in barnen för att sjunga för Majlis och smaka på tårtan. I sann kalifornisk anda hade ungarna med sig baddäkter och tog sig ett dopp. Morsorna vandrade ner till stranden för att vara badvakten (de utbildade badvakterna tog hand om någon stackare som stigit på en stingrocka). Jag tycker ofta att bilder på ett bord som är lite (eller mycket) stökigt ofta är finare än det tillrättalagda bordet som ännu inte rörts av barnahänder. Solen fortsatte skina, men mildare när klockan blev sen eftermiddag. Bästa tiden på stranden är efter kl 16 (såvida man inte surfar, då är ofta morgnarna bäst)