Majlis önskade sig hela familjen på bio på sin födelsedag och vi gick för att se The Wild Robot, en bokserie som Vidar slukade för några år sedan. Det var så otroligt fint att se sitt barn längta efter att läsa vidare i en bok. Vi beställde in lite vin, Sprite, pommes frites, nachos och lät ryggstödet rulla tillbaka och fotdelen stiga upp. Så mysigt. Finns det biografer där man kan äta och dricka där ni bor? Det fanns det inte när jag lämnade Finland 2013. Förutom kanske sommarbiografen på Café Engel.Hur som helst, The Wild Robot var en jättebra film, men också sorglig. Majlis och jag grät ögonen ur oss och det var så skönt. Ni vet den där trötta, lugna känslan man får efter att ha gråtit. Jag tror att jag burit en hel del sorg i mig och det var skönt att släppa ut en del av den.När vi kom hem åt vi av chokladtårtan Majlis, Magnus och Vidars taekwondo-lärare gett Majlis igår. Supergod var den.När grät du senast? (mitt nyårslöfte var att gråta oftare).
