I fredags uppträdde Majlis på skolans talangjakt med en dans till Old time road (the remix!). Vidar hade en fas när det enda han ville var att stå på scen, men den gick fort över. Kul att det är Majlis tur to shine. Otroligt nog var hon inte det minsta nervös. Jag tror delvis att det beror på att hon och hennes partner på scenen, Mila, övade så mycket. Men också för att generalrepetitionen gick så bra. Amerikaner är så bra på att peppa. Majlis kände sig som världens coolaste person när arrangörerna hejade, klappade och ropade FEED OF THE AUDIENCE'S ENERGY! När det väl var dags att uppträda satt Vidar i publiken och när allt var över kom han fram och gav en blomma åt sin lillasyster. Det finns ingen som Majlis beundrar så mycket som sin bror och att han sett henne dansa på scenen gjorde henne så lycklig. Här är Majsan med sin kompis Kiki, som uppträdde med Willy Wonka-sången. Jättebra var det! Annars var det en bred kompetensnivå. Några barn som spelade piano på proffsnivå, tjejer som hula hoopade, en som tecknade en katt på scenen, en kille som åkte skateboard osvNär jag skrev om hur amerikanerna är bra på att uppmuntra barn att stå på scen, tala inför publik och berätta historier slår det mig alltid att det kanske inte specifikt är amerikaner, utan en ny generation. Hur är det hemma hos er, satsar skolor på konsten att uppträda? (det gjorde inte mina skolor i Finland)
