Förra helgen firade vi Majlis födelsedag. Exakt en månad efter att hon fyllde år, men så fick det bli. Magnus hade ansvaret att planera födelsedagen så jag lade mig inte i så mycket. Bättre sent än aldig. Veckan innan ösregnade det, men just den här lördagen sken solen. Majlis hade önskat sig blomstertema och en trevlig kvinna med massor av blommor dök upp och lärde barnen knyta buketter. Mycket gulligt! Vi bjöd på mimosas, vatten och saft. Chips och dipp och en riktigt god tårta. Jag skriver riktigt god tårta eftersom det tog oss några år att hitta en sån. Traditionellt är amerikanska födelsedagstårtor ganska äckliga. Hemligheten till ett lyckat kalas är att barnens föräldrar inbjudna och kan socialisera med oss medan barnen leker. Här står vi och diskuterar hur man fått olika visum och vilka medborgarskap man har. Kanske den vanligaste diskussionen bland inflyttade. Här är damen med blommorna. Varje barn fick med sig sin bukett i en vas hem. Den här bilden får vara med bara för att det är den enda där jag är med. Var tvungen att be Magnus ta en bild. För tjugo år sedan när Maria Svelands bok "Bitterfittan" kom ut skriver huvudpersonen att hon tyckte det var så tråkigt att hennes mamma aldrig, på basen av gamla fotografier, verkade göra något med barnen. Sedan insåg hon att det var mamman som alltid stod bakom kameran och förevigade stunderna. Ett gäng kompisar. I svart och jeans. Svenskaras nationalklädsel. Min favoritbild från dagen. Det var det. Sedan åkte några familjer hem, medan andra hängde med oss upp på gatan och åt en tidig middag på kvarterskrogen.
