I fredags ordnade några goda vänner en julfest, eller helgfest. Här i vår wokebubbla säger vi ju "Happy holidays" eftersom långt ifrån alla firar Jesus födelse. Mycket trevligt var det i alla fall med fest. Inte minst för att vännerna hade beställt snö och byggt en liten backe att åka pulka i. Vidar tjatar om snö varje år och Majlis upplevde detta kalla fenomen senast för tre år sedan i Stockholm. Det var ändå så pass länge sedan att hon inte har några minnen av det så lyckan var med andra ord stor när Majsan fick kasta snöbollar och och åka pulka. Själv påmindes jag om att det ser mysigt ut med snö och några varv i backen är kul, men att det också är kallt och i längden kan bli blött om fötterna. Jag längtar med andra ord inte alls efter att leva i snöiga landskap (obs, fattar att det finns de som älskar det och respekterar detta). På Instagram skrev jag att jag drack varm choklad, vilket tekniskt sett stämmer. Det är bara det att man på finlandssvenska säger kakao. Jag fick några frågor om jag helt tappat min dialekt och det håller jag kanske på att göra. Eller jag prioriterar att bli förstådd bland svenskarna här. Det är ju en speciell situation att inte ha någon att prata finlandssvenska med. Däremot använder mina barn stolt ordet roskis för sopkorg och det är alltid något.
