Här kommer några bilder från veckan som gått. Det har varit en ganska vanlig vecka i Santa Monica. På lördagen var vi hemma hos våra kompisar Corey och Sandra. Barnen lekte i poolen, jag lekte med hundvalpen Coco och Magnus pratade film och skojade med Corey. Oftast beställer vi in mat från Erewhon och småäter stående vid den stora köksön. Barnen springer omkring, hoppar i poolen, upp igen och vi försöker få dem att äta en slice pizza, ta lite frukt, kanske en sked guacamole eller en bit ost. Här står Magnus och pratar om hur mycket han älskar Hawaii. Jag riktar in mig på jordgubbarna och ananasen framför mig. När alla ätit och bytt om från baddräkt till torra kläder försvann barnen in i lekrummet för att öva på en performance. Det blev en pjäs om Bluey. Vi fick biljetter och sätta oss på kuddar på golvet. Efteråt grillade barnen s'mores (alltså marshmallows och kex med choklad). Om jag ska vara helt ärlig tycker jag marshmallows är lite äckligt, men gillar verkligen själva grillritualen. I tisdags var trapporna som leder ner till vår strand stängda så vi packade in surfbrädorna i bilen och åkte mot Malibu. Det brukar vanligtvis ta cirka 20 minuter, men på grund av regn och landras var flera filer stängda och det tog nästan dubbelt så länge, men det är okej. Vi kände oss inte stressade. Vi parkerade och gick ner till stranden för att se vilken sorts vågor havet bjöd på den här dagen. Vågorna är definitivt längre och mer konsekventa än nere vid vår egen strand, men här får man också armbåga sig med allt mellan nybörjare och riktigt duktiga surfare. Frustrerande att vänta på en våg som ingen annan tagit. Sen surfade vi i ca nittio minuter, jag blev ganska kall och körde sedan tillbaka mot Santa Monica. Köpte en varm kaffe och en muffins och körde sedan direkt till skolan för att plocka upp Majlis. Så här glad var jag över min muffins. Hade dock en blöt och kall bikini under tröjan. Samma kväll åkte jag till West Hollwood där en ganska ny kompis bor. Han är filmproducent och ville förhandsvisa en dokumentär han jobbat på. Det här är utsikten från hans terrass. Man ser hela vägen ner till havet. Och här kan man dricka drinkar och småprata med folk. Men det var inte därför vi var där. Vi skulle se en dokumentär om skolskjutningen i Uvalde. Dokumentären fokuserar på en mamma och hur hon trotsade polisen och sprang in i skolan med den aktiva skolskjutaren, hämtade ut sina barn och sprang in ännu en gång för att hämta fler barn. Filmen handlade såklart om vapen, men också om rasismen i en stad i Texas där en stor del av befolkningen har sitt ursprung i Mexiko. Den var tung. Efteråt pratade jag mycket med regissören som berättade att hon försökt vara noga med att inte skapa trauma bland de som ser filmen, inte skriva folk på näsan om lagstiftning och vara ärlig med alla som intervjuades. Hon sa också att hon drömde många mardrömmar efter att ha sett materialet. 19 tioåringar och 2 vuxna mördades av en artonåring som nyss köpt en AK-15. Skyndade hem och kramade mina barn extra mycket.
