Det finns nog ingen högtid som amerikanerna älskar lika mycket som Halloween. Kanske för att det bara är lek och för att USA har en förkärlek till skäck. Så gott som varje år sedan vi flyttade till LA har jag skrivit reportage om Halloween och försökt förstå varför skäck är något som man vill utsätta sig för. Det jag lärt mig är att skräck i trygg miljö ger motsvarande (inte samma!) pirr som förälskelse. Det är en härlig upphetsning. Som tonåring slukade jag allt av Stephen King och Dean R Koontz. Jag älskade att bli uppskrämt, men drömde också mardrömmar och var mörkrädd i många herrans år på grund av böckerna. Nuförtiden, kanske efter att ha fått barn eller bara blivit äldre, klarar jag inte av minsta lilla skräckfilm. Kan knappt få dem berättade för mig. Kan läsa John Ajvide Lindquist, men där drar jag gränsen. Jag är med andra ord ingen bra amerikan. Men jag kan verkligen uppskatta amerikanernas barnsliga iver inför Halloween. Och som svar på frågan jag alltid får den här tiden på året: De som dekorerar sina hus så här mycket har jättestora garage och förvarningsutrymmen. Där på skeletten mellan november och oktober. De flesta använder också samma dekorationer varje år. Vad har du för inställning till skräck? Filmer, böcker, upplevelser? Här kan man springa maraton jagad av zombier, leta sig ut ur en labyrint eller campa i ett skräcklandskap (rekommendation: kläder som ska tåla fejk blod).
