Varje år i oktober ordnar skolan en helkväll på Santa Monica Piers nöjesfält. Förra året glömde vi helt bort det och var tvungna att ta Majlis och Vidar dit följande dag. Vi kände oss inte som världens bästa föräldrar och barnen påminde oss om detta missöde flera gånger om. I år gjorde vi inte samma misstag. Vi parkerade bilen några kvarter ifrån piren och promenerade den sista biten. Det var ännu varmt i luften och på vägen ner träffade Majlis en massa kompisar. Så glad över att det verkar vara så bra stämning i hennes klass och skola. I Roosevelt byter ju barnen klass varje år. Ny lärare och mestadels nya klasskamrater. I början var jag skeptisk, men nu tycker jag att det är ganska fint att alla i samma årskurs lär känna varandra. Majlis har en kompis vars mamma kommer från Moskva och ärligt talat var jag lite nervös eftersom en annan kompis har en mamma från Ukraina. Skulle den ukrainska mamman (som är väldigt arg på Ryssland) tycka att jag var en svikare som lät Majlis leka med ett ryskt barn. Alltså, jag fattar ju att det kanske låter töntigt i era öron, men så här tänkte jag. Hur som helst verkar alla vara okej med situationen. Sen var klockan plötsligt åtta och det var en skoldag följande dag så vi åkte hem och åt en sen middag. Eller först tog vi traditionsenligt en tur i pariserhjulet. Jag är den som alltid insisterar på det eftersom jag blir så hänförd av utsikten.
