Jag räknar ner dagarna till torsdagen då jag ska träffa en ortoped. Hoppas hon befriar mig från mitt gips och på din höjd lindar in handen i något lite mindre. Har en dröm om att rida snart. Igår gjorde jag inte det, men det gjorde alla andra. Jag gav ridlektioner, longerade och räddade Majlis från en arg kanin (en kalkon och två grisar). Ljuset var fint, vänskapen var stark och jag klappade om Ciel som var orsaken till att jag bröt handen. Snart får hon en ny chans.
