Ibland hör folk av sig på DM för att berätta att de besökt LA och vill informera mig om att de aldrig skulle kunna bo här. Vanligtvis tycker jag bara det är lätt otrevligt, det är inte så att jag åker till Örebro och sedan hör av mig till folk som bor där att jag inte trivs i staden. För några veckor sedan var jag ganska trött och på dåligt humör när jag fick ett DM av någon som inte ville bo i LA. Jag svarade att LA inte är för alla, men att jag personligen älskar att naturen här är så mäktig jämfört med den i Sverige och Finland. Det var barnsligt och jag skäms lite i efterhand, men jag var en surpuppa den dagen.Människan som inte gillade LA svara chockat att naturen är fantastisk i Sverige (där hon bodde) och hen hade väl rätt. Naturen är fin där. Men, naturen, eller snarare vildmarken mitt i LA är fantastisk. Som med det mesta i USA är den extrem på så många sätt. Bergen är högre och brantare, havet är en ocean, ibland ser vi prärievargar utan för vårt hus, delfiner träffar vi varje morgon i havet, tvättbjörnar, skunkar, skallerormar, blå- och gråvalar osv. Allt är större, mer färggrant och ofta lite mer farligt. Jag älskar det. Det jag inte älskar är att en puma igår natt smög sig in på gården i Topanga och åt upp en av alpackorna. Nu finns det bara en kvar. Det som vanligtvis skyddar de andra djuren år åsnor, och specifikt åsnan Opal. Medan hästar flyr sparkar åsnor ihjäl rovdjuren. Men den här gången lyckades inte Opal med sin uppgift. När var du senast lite nervös i naturen / vildmarken?
