Fantastiskt att se. Kan bli så avundsjuk på ditt liv ibland, även om jag inte alls vill bo i L.A! Ni verkar ha det så himla bra jämt. Kan du inte skriva nåt om vad som är jobbigt med att bo i L.A, så att man inte blir avundsjuk?Det här var en så bra kommentar/fråga att jag lyfter upp den i ett eget inlägg. Först: Los Angeles är verkligen inte för alla. Det är en stad som är både lätt att älska och hata. Vi har haft tur som lyckats forma en vardag som passar oss perfekt. Hade vi bott i West Hollywood eller Silverlake eller Pasadena hade livet sett helt annorlunda ut (kanske inte sämre, men annorlunda). Äckligt att skriva ut det, men vi har det verkligen superbra. Varje dag tänker jag på hur mycket jag älskar mitt liv. Men det finns såklart negativa sidor med LA också. En är hur fruktansvärt dyrt det är. Häromdagen köpte jag en glasskula åt Majlis, den kostade 9 dollar. Hälsade på några kompisar som bor i närheten av oss. Två rum, ca 60 kvadrat, ett badrum, liten balkong med utsikt rakt in i grannhusets vägg 3600 dollar i månaden. Veckohandlar för ca 250 dollar. Det är absurt dyrt att bo här. På det kommer ett antal försäkringar. Inkomstklyftorna är stora, hemlösheten är stor just på grund av bristen på bostäder till rimliga priser.Det är såklart jobbigt att bo så långt borta från släkt och vänner. Mina och Magnus föräldrar skulle såklart gärna ha sina barnbarn lite närmare. Tänker ibland på ett EU har mycket bättre kontroll över gifter i mat och hur mycket ens privatuppgifter får säljas. USA är ju en korrupt bananrepublik på många sätt. Det finns tusen saker som är bättre i EU/Norden, men om man bara zoomar in på vår lilla bubbla som sträcker sig från Santa Monica, ner till stranden och upp till bergen och hästarna i Topanga, har vi det väldigt bra.
