Det visade sig vara handen som hade en spiralfraktur, inte fingret som var brutet. Min högra hand är gipsad och skriver med vänsterhand. Så segt. Igår träffade jag vår husläkare på UCLA, hon är kring 35 och bla specialiserad i HBTQI-frågor. Otroligt trevlig och kompetent person. Hon röntgade, lade på ett bandage och skickade vidare mig till en ortoped. Det var inte så enkelt eftersom min sjukförsäkring inte funkade hos ortopederna just här, men nog hos ortopederna på UCLA i DTLA. Jag kunde antingen åka till DTLA eller vandra in på ER (vilket husläkaren inte rekommenderade).Ringde ortopeden i DTTLA som sa att jag visst ska få vård i Santa Monica, ringde vår försäkringsagent (ja, jag vet) som sa samma sak. Ingen verkar riktigt fatta systemet med olika sorters försäkringar. Många samtal senare satt jag ändå till slut på ER. Det var inte så farligt. Fick genast gå in och blev uppassad av en massa trevliga sköterskor. Fraktur i handen, gips, möte med ny ortoped nästa vecka, husläkaren ringer för att kolla att allt är okej och jag inte har ont.Innan ni hinner säga nåt: jag håller med om att sjukvård ska vara en mänsklig rättighet. Sjukvårdssystemet med försäkringar är ett vidrigt system. Det är dyrt och orättvist. Tacka vet jag Norden.Det sagt: fy fasiken så alla sköterskor och läkare är trevliga och snälla. De småpratar, frågar om man fryser, kommer med ett glas vatten, skojar, säger att det är tråkigt att man gjort sig illa osv Ett perfekt exempel på hur strukturer och system inte är samma sak som individer.
