Den vanligaste frågan jag får om USA på DM är vad amerikanerna tycker om den amerikanska presidenten. Det korta svaret är: de gillar honom mindre än när han blev vald. Här kommer det långa svaret:När Donald Trump inledde sin andra mandatperiod låg hans nettoapproval på plus 11,6 procent. I dag är den nere på minus 3,8. Ett ras på över 15 procentenheter på bara elva veckor. Bland oberoende väljare, de som avgjorde valet 2024, är siffrorna ännu sämre: 37 procent godkänner hans jobb, medan 59 procent säger nej tack. Och det är ekonomin som nu verkar vända sig mot honom. I Navigator Research senaste mätning låg Trump hela 13 procentenheter under vattenytan när det gäller ekonomin.Det här är anmärkningsvärt eftersom ekonomin alltid varit Trumps trumfkort. Men när presidenten klamrar sig fast vid sin favoritstrategi sedan 1980-talet, tariffer mot alla, slår det tydligen tillbaka.Tullarna är väldigt impopulära. Bara 19 procent av amerikanerna säger att de gynnar dem personligen, inte ens en majoritet av republikanerna stödjer dem. Men Trump älskar tariffer och det finns en logisk förklaring till det. För honom är tullarna inte bara är ett ekonomiskt verktyg – de är ett maktmedel. Tariffer är något han kan besluta om själv, utan att gå via kongressen. De gör att företag och till och med andra länder måste stå med mössan i hand och be om undantag. Företagsledare tvingas fjäska, donera pengar, kanske rentav köpa hans meme-coin, för att bli undantag till tullarna. Det är precis så Trump vill ha det. Inte ett fritt, dynamiskt näringsliv, utan ett system där han personligen pekar ut vilka som ska överleva och vilka som ska kvävas. Ett USA där du inte längre konkurrerar med kvalitet och pris – utan med lojalitet till presidenten.För Trump finns heller inga win-win-situationer, bara vinnare och förlorare. Samarbeten och kompromisser är tecken på svaghet. Någon måste alltid stå över den andre, och Trump vill alltid vara den som står högst upp. Det är precis den logiken som präglar hans tullpolitik och hela hans presidentskap. Det handlar inte om att skapa ömsesidig nytta, utan om att visa makt genom att trycka ner motparten.Konsekvensen blir att den amerikanska marknaden, som länge varit en av världens mest dynamiska, riskerar att fastna i ett träsk av politiska gentjänster och rädsla för konsekvenser. Samtidigt ser resten av världen vad som händer och börjar sluta egna handelsavtal – utan USA. Amerikanska företag som tidigare tävlade med kvalitet och pris tvingas nu tävla i underkastelse och lojalitet mot Vita huset. Det är inte bara ett recept för ekonomisk stagnation, utan ett direkt hot mot den amerikanska demokratin. Historien visar att länder som styr sina ekonomier med rädsla och personlig lojalitet, i stället för med fria marknader och lika spelregler, förr eller senare kollapsar. Ju längre Trump fortsätter på den här vägen, desto större är risken att USA blir den första moderna demokratin som långsamt glider in i autokratins grepp.Men det finns lite hopp: Till skillnad från länder som Ryssland, Ungern eller Turkiet är amerikanerna vana vid att leva i en demokrati med en tradition av demonstrationer, yttrandefrihet och maktskiften. Tröskeln för att acceptera ett envälde är högre, och vägen dit är inte självklar. För varje företag, universitet och politiker som hukar sig inför Vita huset, för varje medborgare som ser matpriserna skena, blir missnöjet starkare. Det syns redan nu i trumps popularitetssiffror. Missnöje som kan förvandlas till protester och till röster som bryter lojalitetskorridoren runt Trump och hans republikanska medlöpare. Speciellt republikaner som vill bli omvalda i mellanårsvalet 2026 borde hålla ett öga på opinionssiffrornaJag tror förresten att Kamala Harris kommer att ställa upp i guvernörsvalet i Kalifornien när Gavin Newsom avgår nästa år.Och det är väl därför vi är här, för att se hur allt går.Här finns veckans länkar
