Hur mycket följer ni med amerikansk politik? Mer eller mindre än till exempel EU? USA är ju inte vilket land som helst, utan dess utrikespolitiska handlingar påverkar många länder mer eller mindre radikalt, men samtidigt kan jag ibland tycka att det finns en obalans i hur nordiska medier rapporterar om EU jämfört med USA. Här kommer veckans krönika från mitt nyhetsbrev. Om ni tycker om mina texter här på bloggen får ni gärna visa det genom att bli en prenumerant.Vi kastar oss rakt in i det amerikanska kaoset. Jag rekommenderar för övrigt varmt Ezra Kleins texter och poddar om ni vill ha en droppe lugn i oron. Och om ni inte orkar läsa /lyssna långt på engelska kommer här min version på några tröstande ord.Trump är inget politiskt geni, men han är ett geni på media. Han vill få oss att tro att han går från seger till seger. Ta hans utspel om tarifferna mot Mexiko och Kanada som exempel (det känns som evigheter sen, men var förra veckan). Trump basunerade ut att han tvingar grannländerna att betala 25 procent på all import om de inte böjer sig för USA:s krav.Justin Trudeau lovade att satsa 900 miljoner dollar på gränsbevakning med drönare, helikoptrar och fler vakter, men vid närmare granskning fattades det beslutet redan i december. I Mexiko sa Claudia Sheinbaum att hon skulle skicka 10 000 soldater till gränsen, men soldaterna fanns egentligen redan där, de hade bara omplacerats från andra delar av landet. Trump slog sig för bröstet och hävdade att han vunnit en stor seger genom att få Kanada och Mexiko att vika sig för hans krav, men i verkligheten gjorde grannländerna inget nytt. Allt var bara en show för kamerorna.Men medan Trump styr narrativet i medierna är hans faktiska makt lyckligtvis begränsad. Republikanerna har visserligen (en tunn) majoritet i både senaten och representanthuset, vilket ger dem ett övertag i lagstiftningsfrågor. Men det betyder inte att Trump kan driva igenom vad allt han vill, domstolarna utgör fortfarande en viktig motkraft. Hittills har Trumps mest aggressiva åtgärder stoppats av domare: upphävandet av birthright citizenship, indragningar i federala utbetalningar och omplaceringen av transkvinnor i fängelser. Till och med nedläggningen av biståndsorganet USAID har tillfälligt frysts. Det är i rättssalarna som den verkliga maktkampen utspelar sig just nu.Att vicepresident JD Vance förra helgen twittrade att domare inte har rätt att kontrollera “presidentens legitima makt” är däremot något vi borde oroa oss över. Det är domstolarnas uppgift att avgöra vad som är legitimt, inte presidentens. Vad händer om Trump bestämmer sig för att ignorera domstolsbeslut? Domstolarna kan inte tvinga Trump till lydnad. Och om republikanerna i kongressen inte heller vågar/ vill ställa sig mot presidenten, vem är då kvar att skydda den konstitutionella ordningen?Men även i tider av osäkerhet finns det hopp. Historien visar att institutioner kan stå emot och att folket kan sätta press på makten. I hela USA ordnas dagligen protester mot Trump och Musk . Folk mailar och ringer också sina representanter i kongressen mer än någonsin förut. Om vi ska vara optimistiska: Det amerikanska rättssystemet har överlevt kriser förr och kan göra det igen. Just nu är mycket osäkert och ganska obehagligt, men inget är skrivet i sten. Det finns alltid fler drag att göra, fler röster att höjas och fler sätt att påverka än vad det först kan verka som. Det intalar jag i alla fall mig själv. Folk protesterar mycket och synligt.
