Först vill jag rikta ett stort tack till er som blev betalande prenumeranter av mitt nyhetsbrev förra veckan. Jag uppskattar det enormt mycket. Förra veckan länkade jag till en text i Foreign Affairs om vad som händer i USA efter att Donald Trump och Elon Musk fått som de vill. Artikeln handlade mest om hur USA kommer att ha val, men på grund av mer eller mindre subtila hot och missinformation kommer det att bli svårt för en opposition att utmana den sittande regimen. USA kommer att påminna om t.ex. dagens Ungern.Den här veckan tänkte jag skriva lite om vad som händer med journalistiken. En fri press ska granska makten, ställa kritiska frågor och avslöja när något inte står rätt till, till exempel lögner och korruption. Men vad händer när staten börjar använda sitt inflytande för att styra vilka nyheter som når oss och vem som får ställa frågorna? En auktoritär stat förbjuder inte tidningar eller börjar fängsla journalister över en natt. Det börjar mer subtilt än så genom att göra det så dyrt och riskabelt att rapportera sanningen att många helt enkelt låter bli.Detta händer redan nu. Stora mediebolag som ABC och CBS pressas att betala enorma summor i förlikningar efter förtalsstämningar från Trumps gäng, trots att anklagelserna är helt grundlösa. Andra hotas av granskningar från myndigheter, bara för att de rapporterar sådant som regeringen inte gillar. Små nyhetsredaktioner, som inte har råd att slåss i domstol, tvingas antingen lägga ner eller bli mer försiktiga i sin rapportering och enskilda journalister blir uthängda och hotade på bland annat Twitter.Och det är precis det som är strategin, inte om att vinna i rätten, utan att skrämma folk till tystnad. Vem vågar skriva kritiska artiklar om man riskerar att dras in i en lång och dyr rättsprocess? Och när de största och rikaste bolagen börjar backa, vem ska då skydda de mindre?Precis så började det i Ryssland. När Vladimir Putin kom till makten vid millennieskiftet fanns det fortfarande en relativt fri press i landet. Tv-kanalen NTV var en av de största oberoende aktörerna och sände granskande reportage om korruption och maktmissbruk. Men genom ekonomiska påtryckningar och rättsliga hot tog den ryska staten gradvis kontroll över kanalen. Ägaren, oligarken Vladimir Gusinskij, tvingades bort och NTV förvandlades till en megafon för Kreml.Samtidigt gjorde den ryska regimen det svårare för kvarvarande oberoende medier att överleva. Grävande journalister på tidningar som Novaja Gazeta och radiostationen Echo Moskvy stämplades som ”utländska agenter”. Det gjorde det praktiskt omöjligt för dem att få annonsörer eller finansiering.I USA utreds redan NPR och PBS av FCC (Federal Communications Commission), en myndighet som reglerar radio, tv och internetkommunikation. Under Trump-administrationens nya ledning används FCC för att granska medier som inte följer regeringens linje. Officiellt handlar det om tekniska regler och licenser, men i praktiken kan myndigheten straffa oberoende journalistik genom att sätta käppar i hjulet, precis som i Ryssland, där lagstiftning använts för att långsamt strypa pressfriheten.I Ryssland har flera journalister som granskat Kreml mördats, som Anna Politkovskaja och Aleksej Navalnyjs medarbetare. I USA är vi inte där, men vi ser redan tendenserna. När en reporter från Wall Street Journal publicerade kritiska granskningar av Elon Musk och hans kryptoprojekt, satte både Musk och senator JD Vance sina följare på henne. En modern version av att skicka en mobb efter en journalist, med målet att göra jobbet så obehagligt och riskabelt att nästa person kanske avstår.Det är så här fria medier kvävs i auktoritära stater. Inte genom att regeringen en dag förbjuder oberoende journalistik rakt ut, utan steg för steg. Först blir vissa ämnen lite mer riskabla att rapportera om, sen självcensurerar journalister sig för att undvika problem och till slut är det bara regimtrogna medier kvar. Folk vänjer sig vid en offentlig debatt där obekväma frågor aldrig riktigt når oss. Kritiska frågor från journalister klassas som hat och häxjakt.Vi är inte där än i USA, men vi är på väg i en oroväckande riktningMen det är inte därför vi är här (eller ÄR det exakt därför?), nu över till länkarna.
